FjordhastHem - Fjordhast.se - Gud gav spellust av Erik Samuelsson

Jag bad till Gud om spellust!

-Erik Samuelsson-

Första gången jag såg och hörde honom var på en höstkonferens i Filadelfiakyrkan Örebro, Jag var i tonåren och hade börjat intressera mig för musik i allmänhet, och gitarrspel i synnerhet. Missionsskolans sångare var flitigt i elden under konferensen. Där fanns fiolspelare, mandolinknäppare och gitarrkompare i en hel lång rad. Sången bar inspirerad och andefylld. Men en ljushårig missionsskoleelev fångade helt mitt tonårsöga och öra. Man talade om för mig att han hette Erik Samuelsson. Jag tyckte att Erik var en baddare på att leka på gitarrsträngarna. Minst lika fingerfärdig, som den legendariske Erik Hol, som jag i pojkåren hörde på en konsert.

Givetvis inverkade Samuelssons Gitarrspel på mig så att jag började lägga mig i hårdträning på mammans gamla evangelistgitarr. Ett år senare var jag själ med på bibelkursen i Örebro med egen gitarr i bagaget. Ett av de mest högtidliga och samtidigt spännande ögonblicken under denna tid var, då jag i ett stor konferensmöte blev uppmanad sjunga och spela gitarrduett med min ”idol” Erik från Missionsskolan.

Häromdagen var min gamle vän Erik på besök i vårt hem. Givetvis plockade vi fram instrumenten och upplivade gamla minnen från trettiotalet. Några noter brydde vi oss inte om, utan improviserade och lät spelglädjen helt dominera, då vi drog igenom de gamla härliga läsarsångerna från gamla, goda tiden.

Erik föddes 11 november 1911 av svenska föräldrar strax utanför

Stavanger i Norge. Fadern hade arbete som lie smed på orten.

Föräldrarna var baptister. De var fyra syskon, tre flickor och en pojke.

Då Erik var i 12-årsåldern flyttade familjen tillbaka till Sverige, närmare bestämt till Karlskoga. Strax efteråt upplevde Erik frälsning i ett väckelsemöte i Baptistkapellet. Familjen flyttade till Arvika, där Erik blev döpt i vatten och kom med i baptistförsamlingen. Hans frälsningsupplevelse var verklig och påtaglig, och han fick stort intresse för att vara med och tjäna Herren med de gåvor Gud gett honom.

Smygspelade på systerns gitarr.

Redan i nioårsåldern hade Erik fått intresse för gitarren. Han brukade fingra på sin systers gitarr, men föräldrarna tyckte inte om det. De var rädda att gitarren skulle skadas på något sätt. Man kan ju inte vara säker på vad en nioårig pojke kan ta sig till. Erik hade med hel spänning sett på när systern spelade på gitarren, och så kom han underfund med greppen. Han minns hur han vid ett tillfälle satt på en stol intill sängen och spelade på gitarren. Men så fick hans far syn på honom. Då Erik lade märke till sin far blev han rädd och slängde gitarren på sängen. Men då sade far: ”Nej, fortsätt att spela. Du kan ju spela.” Efter att far hade upptäckt pojkens talanger ordnade man så att han fick låna en gitarr. Det dröjde inte länge förrän både Erik och systern Ingeborg anlitades att sjunga och spela runt i bygdens möten.

Bad till Gud om spellust.

Far spelade inte själv något instrument. Mor var däremot flink på cittran. Far ville uppmuntra Erik att fortsätta på gitarrbanan. Det var vid tiden Erik slutat sin skolgång. Erik hade vid den tiden aldrig hört talas om, att man kunde spela melodi på gitarr. Far hade emellertid hört den fantastiske Erik Holm och berättade för pojken om honom. Erik kom på en ide. Han bad till Gud att han skulle få lust att spela och öva upp sin fingerfärdighet. Och bönesvaret kom. Han ältade och tog om det ena greppet efter det andra, så mor härdade inte ut. Hon stängde helt sonika in pojken i kammaren. Träningen hav i alla fall resultat och snart fanns Erik med i strängmusiken i Baptistkyrkan.

Det är möjligt att sång ledaren tyckte att Erik ”trixade” för mycket med sina fingrar, ty han fick stå längst bak.

Missionerat bland indier

År 1929 deltog Erik i Bibelskolan i Örebro. Första fält blev Skruv i Småland. Han var sedan evangelist på flera platser i södra Sverige.

Efter genomgången missionsskola i Örebro for han till England för språkstudier. Därefter for han tillsammans med sin fästmö, Elly Andersson, till missionsfältet i Indien. Där klämtade så småningom bröllopsklockorna över den stora Gangesslätten. På grund av kriget blev perioden hela sju år i Indien. Han kom hem till Sverige och verkade på olika platser, bl.a. som andrepastor i Elim Örnsköldsvik,

Församlingsföreståndare i Djuptjärn och Vrigstad.

På en Lapplands-vecka höll emellertid missionär Emma Jansson ett sådant inspirerat missionstal, i vilket hon nämnde missionärsfamiljen Samuelsson, att man tog upp ett offer, som gav över åtta tusen kronor för att Samuelssons åter skulle resa ut på missionsfältet. Det indier.

Då jag frågar Erik om de olika missionsfälten berättar han att det i Indien var oerhört svårt rent lekamligt. Det var svårt att få mat liknande den svenska, vetemjöl, socker, potatis, smör o.sv. De tvingades övergå nästan till uteslutande indisk kost. Men det gick bra och de led ej nöd.

I Tanzania däremot var det ett helt annat förhållande bland indierna. De var välsituerade, advokater, läkare, lärare, affärsmän m.m.

Barnen musikaliska

Under missionärsåren hade fru Elly hand om dispensären och deltog i övrigt i arbetet. Jag kan inte underlåta, att nämna några rader om hennes uppgift som god hustru. Det har ju hänt även inom Sveriges gränser, att predikanten inte alltid haft ekonomin på hög nivå. Utan Eriks vetskap har emellertid Elly lagt undan några kronor då och då av hushållskassan. Så en vacker dag har hon föreslagit Erik, att de skulle besöka exempelvis en herrekipering. Erik har givetvis funderat över detta förslag, då han inte ansett sig ha råd att handla kläder just då. Men Elly har av de ihop sparade slantarna betalt notan. Det är inte vid ett tillfälle detta har skett utan vid flera. Jag tycker detta är så fint gjort av en predikant fru, att jag anser henne värd denna offentliga eloge.

Elly och Erik bor numera i Borås. Erik har tjänst på Försäkrings-kassan, och ger dessutom gitarrlektioner för Frikyrkliga Studie-

Förbundet och Medborgarskolan. De har fyra pojkar och flicka. Alla fem är gifta och har familjer. Alla är med i Guds verk.

Barnen är också mycket musikaliska. Såväl ensam som tillsammans med sönerna har Erik gjort ett flertal grammofoninspelningar.

För något år sedan drabbades han av en förlamning vilket gör att han numera inte är lika fingerfärdig som förr. Men han gläds åt att snart randas en dag, då vi slår an ackorden på de himmelska stränginstrumenten.

Av Theofil Engström troligen en artikel i HV. Troligen skriven ca: 1980