FjordhastHem - Fjordhast.se - Indien Missionärer hemma efter sju år.

Hur mycket pengar få vi om vi blir kristna? Hjälper missionen mig med pengar till studier om jag blir kristen? Får jag jord? Får jag arbete?

Frågorna kan synas hädiska för våra öron, men för missionärsparet Elly och Erik Samuelsson, som för kort tid sedan kommit hem från en nära sju års verksamhet i Indien i Baptistmissionens tjänst, har denna inställning bland de infödda varit en av de många svårigheter de haft att brottas med.

Arbetet har varit hårt, berättar Erik. Distriktet vi hamnade i ligger i norra delen av det väldiga landet, genomflutet av den heliga floden Ganges. De tusenåriga traditionerna hålls vi liv. Kastväsendet skiljer människorna åt, nöden bland de fattiga är någonting ofattbart för den som inte sett eländet på nära håll. De rika profiterar på de fattiga, korruptionen florerar något mera ohederligt än en indisk polis finns inte.

Vi sitter i missionärsparets tillfälliga hem i Myrom, där Elly och Erik Samuelsson vilar ut efter strapatserna. Tre livsglada småttingar tumlar om på golvet. Där är Kerstin 4 år, som höll på att dö i paratyfus under hemresan. Det var just över Indiska oceanen och Röda havet som det var som värst, omtalar Erik.

Alla barnen är födda i Indien och det märks också på deras lekar. Här i Sverige leker barnen häst, kanske hund, men just nu är det leopard, som smyger runt benen på intervjuaren…

Efter två års språkstudier i Sverige ställdes resan till Indien just vid krigsutbrottet. Det var nära att bli stopp i Hamburg, men som tur var hade man aldrig landkänning i Tyskland. I så fall hade det blivit kontraband och bästa fall returresa landsvägen. I sämsta fall. Ja, det är inte så lätt att säga…….

Indien är ett motsättningarnas land i allra högsta grad, fortsätter Erik. Där talas 15 huvudspråk och dessa i sin tur har provinsspråk och dialekter under sig all oändlighet. Engelskan klarar man sig dock med då man har med regeringens tjänstemän eller de bildade klasserna att göra med. Men för att komma till tals med de lägre kasterna måste man kunna provinsens språk. Erik och hans maka, de gifte sig 1940.

Predikade på ”hindi” språk och missioneringsarbetet bedrevs ute i byarna med hjälp av infödda evangelister. I 30 år har den svenska missionen hållit på där nere och mycket blygsamma resultat ha nåtts, men man lever på hoppet och arbetat oförtrutet på den stora uppgiften.

Vi kom till en obruten bygd, där kristendomen Var ett okänt begrepp. Arbetet bedrevs från sju missionsstationer i byarna och i distrikts- huvudstaden Gorakhpur. Endast de rika, som studerat i städerna, visste vad kristendomen var, och när dessa spreds ut att de amerikanska, engelska och katolska missionärerna på andra håll lockade med både jord och arbete för en hednings omvändelse hade våra idéer om kristen religion svårt att vinna gehör. Men att bli kristen betydde att bli utstött ur byn, utstött från kasten med alla dess följder av vilka en var att inte få hämta vatten i samma källor som de infödda.

Fattigdomen var förfärande, det vill till att predika för hungriga, frusna människor och detta gällde särskilt krigets sista år och tiden närmast efter. På de rika går det ingen nöd, men de fattiga få lida för de rikas mutor. Maten försvinner, tyger försvinner. I teorin få alla sin tilldelning av kläder, vilket i det här fallet betyder tyg i metervis. Fem meter på varje kort. Men även korten ”kommer bort” och det är inte stor ide att klaga för då kan man få ett sådant svar som den stackare fick som försökte beveka den högre tjänstemannen. Det enda han fick var svaret: ”Svin, dö fort, Ut härifrån!”

Kontrollen på att alla får sitt är minimal och slappnar så lätt. Polisen hjälper den som kan betala mest. Den fattige kan inte betala, Alltså blir han utan. Orättvisan är skriande och missionärerna är förbjudna att hjälpa, men de voro inte missionärer om de stillatigande kunde finna sig i den ordningen. Men hjälpen som på detta sätt kan ges förslår inte långt.

     Sjukdomarna ett plågoris – ko gödsel
     hjälper.
    99 % av befolkningen har syfilis i blodet.        Smittkoppor, kolera och böldpest grasserar och de infödda är lika rädda för vaccination som för döden. När farsoterna kommer hjälper endast tvångsvaccination och den hjälper begränsat. Kvinnorna får inte visa sig för andra män och slipper gå till doktorn.

Kogödsel är universalmedel mot allt.Hade man hjälpt någon skadadinföding ena dagen med att lägga förband på såret kunde man vara säker på att han nästa dag kom tillbaka med såret tvättat i kogödsel o.s.v.

Inte att undra på att sjukdomar grassera och att dödligheten är fantastik hög. Fast ett människoliv i Indien betyder ju inte så mycket.

Pryder nu missionärsparets hem i Myrom (Arvika) Ja, pryder kanske inte är rätta ordet. Erik plockade nämligen ner några avgudabilder från vinden, men annars skulle nog den där raden av figurer som ställts upp på byrån vara något för kuriosautställningen här i vinter.

Figurerna illustrera olika kaster och de två Nya testamenten som ligger på bordet, vet man inte hur man skall hålla för att hålla rätt.

En indisk vattenpipa i miniatyr och en del konstalster kompletterar samlingen. Med avgudabilderna intressera mest, där har vi Rikedomens gudinna, som handelskasten tillber, Vishetens gudinna som de studerande ber om hjälp. Men dessa kan få hjälp även på annat sätt.
De dricker vattnet som deras religiöse lärare tvättat fötterna i. Det hjälper om gudinnan skulle svika. O.s.v. Men det finns många, andra gudar, så försöka få samlingen fulltalig är inte lönt.

Om två år reser missionärsparet åter tillbaka till Indien. Innan des reser de omkring i gudstjänstlokaler här hemma o predikar kristendomens evangelium. Innan vi skiljs radar hela familjen upp sig ute på gårdsplanen. En underlig grupp för en fotograf på våra breddgrader. Titta på Erik er han inte ut som en bagare. I verkligheten är det en mycket förnämlig dräkt han bär. Mössan är ett tecken på att han kongressman. Den minsta på mammas arm var så noga med att sitta på Indiskt vis och lilla Kerstin har hela kupongtilldelningen virad runt den lilla barnakroppen. Endast ett litet spänne håller fast det hela.

Om Erik o Ellys Resa till Indien som missionärer, som varade i 7 år, med gifte mål, 3st barn födda i Indien (2st pojkar + 1st flicka).